När inspirationen sviker.
Caroline Dahlén . 2013-12-21 12:52:09 . Dahlén talar ut2 kommentarer
Som ni märkt har mitt bloggande varit under all kritik sen i somras och jag vet att många av er saknat mina bilder. Tro mej, det har jag med! Jag har försökt att blogga igen men inspirationen försvinner lika fort som den kom. Senaste tiden har jag nämligen haft sån enorm prestationsångest över mina egna bilder och projekt (inte jobb alltså). Jag vill att allt ska bli så perfekt och då lägger jag ner innan jag försökt för att inte bli besviken på mig själv. Jag vill så gärna skapa men är så rädd att misslyckas och att andra ska tycka det jag gör är dålig. Jätte hemsk svacka jag hamnat i som jag säkert tror att många av er fina läsare som också fotograferar kännt av någon gång.
Igår fick jag en idé som jag tror kommer kicka igång min inspiration igen!! Duktiga Ida, en fantastisk konstnär från Torsby som jag har haft kontakt med ett tag efter en utställning vi båda var med på. Jag har alltid älskat hennes bilder och igår kom idén som en blixt från klar himmel!
Om jag inte har inspirationen till att komma på egna, nya grejer så kan jag ju tolka någon annans. Så jag frågade Ida om hon var på den idén, att vi tolkar varandras bilder. Jag ska alltså förvandla hennes fantastiska konst till fotografier. En stor utmaning men fantastiskt roligt!! Jag är redan super taggad och hoppas regnet avtar så jag kan börja med första bilderna redan idag! Jag har valt dessa tre bilder, sen kommer Ida välja två åt mej 
.
.Thailand 2004
Caroline Dahlén . 2013-03-12 18:20:00 . Dahlén talar ut29 kommentarer
Endel av er kära läsare vet om att jag var en av alla de mäniskor som hamnade i tsunamin 2004 och att jag heller aldrig har skrivit öppet om själva händelsen utan bara att jag var där. Nu på senare tid har jag funderat på att sätta mig ner och försöka skriva ner detaljerat vad som egentligen hände den där dagen. Jag har inte tänkt skriva en bok utan mer som en liten berättelse, när jag är färdig med min lilla histora hade jag tänkt publicera den på bloggen, skulle ni vilja läsa den? Jag har nyligen läst ett par bäcker från människor som var på andra ställen när tsunamin träffade och jag tror det kan vara nyttigt att ha det nerskrivet för framtiden för min egen skull. Mitt minne om händelsen blir ju inte direkt starkare.
The impossible släpptes här i dagarna och är en film vi "offer" blivit rekomenderade att inte se eftersom den är så verklighetstrogen. Jag såg den ändå och jag tycker den var riktigt bra, kändes konstigt att se på film det man faktiskt sett i verkligheten. Jag såg den mest för att försöka få fram mina egna minen lite mer. Det var vissa scener som jag inte klarade av att se och var tvungen att titta bort men riktigt gripande film. Jag tycker ni borde se den .
.Ovan ser ni ett par bilder som jag googlat mig till. Det var här jag var (Koh Phi Phi), efter att jag och min bror tumlat runt bland gatorna i vattenmassorna så klättrade vi upp på taket ni ser på den stora vita byggnaden med ett litet fyrkantigt tak högst upp.
Det här gör mig upprörd och ledsen
Caroline Dahlén . 2013-01-31 18:55:00 . Dahlén talar ut25 kommentarer
Jag hade inte tänkt ta upp den här kommentaren först men jag kan helt enkelt inte låta bli för den gör mig både upprörd och lite ledsen. Det finns säkert fler som tycker som den här personen så här kommer ett öppet svar.
Ja, det har blivit färre med hästbilder den senaste tiden. Ja, det är jätte tråkigt att min sagohäst dog, att hon tog med sig min inspiration till att fotografera hästar i graven och jätte tråkigt att du känner att du får lida för det, verkligen jätte tråkigt. Jag bloggar för att det är roligt och för min egen skull, jag fotograferar hästar för att jag älskar det, för att det gör mig glad, jag gillar att visa er mina bilder och att få respons på dom. Jag tycker det är rätt tråkigt att det kommer såna här kommentarer. Alla som fotograferar vet att det finns vissa tidpunkter man helt enkelt inte har någon inspiration. Jag skulle jätte gärna fota häftiga bilder på hästar hela dagarna men jag har även ett företag att sköta, en hel del fotojobb att fotografera och ett extra jobb i Norge på det. Så det är inte alltid det finns tid till att fotografera mina egna projekt. Dessutom är jag fotograf, inte enbart hästfotograf.
Jag tvingar ingen att läsa min blogg, det är jätte roligt att så många gör det. Vill man inte läsa så behöver man helt enkelt inte göra det.
My scars remind me that the past is real
Caroline Dahlén . 2012-12-26 10:03:00 . Dahlén talar ut20 kommentarer
(min älskade syster och jag från 2008)
Idag är det ganska tyst här hemma här hemma, vi pratar inte så mycket om den här dagen. Jag tror inte att det är många av er läsare som vet om att jag är en av de som var med i tsunamin i Thailand 2004. Jag har inte gjort det till en stor grej som endel andra, jag överlevde, jag och min familj mår bra. Det är det som räknas, iår tänkte jag låta er läsa en bit ur en text som jag skrev ca ett år efter detta.
"Jag försökte komma på vad jag tänkte när jag låg där i det svarta, smutsiga, bensin luktande vattnet. Jag tänkte inte på något, jag var helt tom, men de finns inte så mycket man kan tänka när man ligger där och tror att det är ens sista få minuterna i sitt liv. När vi stod där senasre på taket jag och min bror, tittade ner på allt, alla skrikande, alla blödande människor började jag gråta. Tänkte på syster och pappa som var kvar i huset när jag och Christoffer sögs ut ur rummet. Christoffer höll om mej och sa att allt kommer bli bra. Det va inte lätt att tro de då. "nu har vi nått att berätta när vi kommer hem" sa jag till honom. Efter allt, när vi satt där uppe på berget utan syster och utan pappa. Då kom det inte heller många tankar, inga alls. jag kände mej helt tom. vad skulle man tänka? att man kanske inte hade kvar sin älskade syster? Att man kanske inte hade sin älskade pappa kvar? Vi satt där tysta och sa inget alls. Att gå ner från berget nästa morgon och se alla döda människor, alla döda barn, alla döda mammor och pappor, var en syn som fortfarande finns kvar i mitt minne. Dom bara låg där, de såg bleka ut, de såg ut att sova. När man gick där efter stranden kunde man inte göra annat än att se lite extra ifall det kanske var ens egen pappa eller syster som låg där. Vet inte vad jag hade gjort om de hade varit så. kanske hade jag slängt mej över dom och försökt få dom tillbaka, kanske hade jag bara satt mej bredvid och gråtit, jag vet inte vad jag hade gjort. Vi gick mot hamnen och att sen se sin älskade pappa och sin äskade syster bara stå där och titta på oss, det var helt overkligt. Alla börja gråta och kramas. Nu efter allt gråter jag av att se sånna scener i filmer. Att få åka därifrån va spänt, ville inte ut på vattnet, ville inte se vatten mer. Så fort jag hör någon skrika eller ser ut att springa ifrån något får hjärtat att hoppa till och börja slå fort."
"Jag försökte komma på vad jag tänkte när jag låg där i det svarta, smutsiga, bensin luktande vattnet. Jag tänkte inte på något, jag var helt tom, men de finns inte så mycket man kan tänka när man ligger där och tror att det är ens sista få minuterna i sitt liv. När vi stod där senasre på taket jag och min bror, tittade ner på allt, alla skrikande, alla blödande människor började jag gråta. Tänkte på syster och pappa som var kvar i huset när jag och Christoffer sögs ut ur rummet. Christoffer höll om mej och sa att allt kommer bli bra. Det va inte lätt att tro de då. "nu har vi nått att berätta när vi kommer hem" sa jag till honom. Efter allt, när vi satt där uppe på berget utan syster och utan pappa. Då kom det inte heller många tankar, inga alls. jag kände mej helt tom. vad skulle man tänka? att man kanske inte hade kvar sin älskade syster? Att man kanske inte hade sin älskade pappa kvar? Vi satt där tysta och sa inget alls. Att gå ner från berget nästa morgon och se alla döda människor, alla döda barn, alla döda mammor och pappor, var en syn som fortfarande finns kvar i mitt minne. Dom bara låg där, de såg bleka ut, de såg ut att sova. När man gick där efter stranden kunde man inte göra annat än att se lite extra ifall det kanske var ens egen pappa eller syster som låg där. Vet inte vad jag hade gjort om de hade varit så. kanske hade jag slängt mej över dom och försökt få dom tillbaka, kanske hade jag bara satt mej bredvid och gråtit, jag vet inte vad jag hade gjort. Vi gick mot hamnen och att sen se sin älskade pappa och sin äskade syster bara stå där och titta på oss, det var helt overkligt. Alla börja gråta och kramas. Nu efter allt gråter jag av att se sånna scener i filmer. Att få åka därifrån va spänt, ville inte ut på vattnet, ville inte se vatten mer. Så fort jag hör någon skrika eller ser ut att springa ifrån något får hjärtat att hoppa till och börja slå fort."
Mitt hjärta är helt igen ❤
Caroline Dahlén . 2012-11-20 10:55:23 . Dahlén talar ut34 kommentarer
Jag vet att ni är många som är riktigt nyfikna på hur det har gått mellan mig och min lillasyster Petra. Jag nämnde ju en Idiot sist och det var han som var det största skälet till att allt blev som det blev och sen en tid tillbaka är denna idot äntligen ute ur hennes liv och min fina lillasyster har blivit sig själv igen. Nu känner jag igen min älskade lillasyster igen och hon har äntligen kommit tillbaka in i mitt liv. Ni kan inte ana hur lycklig jag är just nu och hur underbart det känns! Mitt hjärta har blivit helt igen ❤
En viktig fråga!
Caroline Dahlén . 2012-11-04 15:29:00 . Dahlén talar ut20 kommentarer
Jag tänkte ta upp en viktig fråga som jag fick av Julia för ett par dagar sen, jag tror alla har en åksikt till detta och det här är min åsikt.
Det här med hjälm har ju alltid varit en sak som folk stör sig på. Är man över 18år tycker jag att alla har ett eget ansvar och bestämmer själva om dom ska fotas med eller utan hjälm. Att några personer på mina bilder inte har hjälm betyder inte att dom inte använder hjälm när dom rider annars, men det är upp till personen på bilden om dom vill ta riskerna som finns när man inte har hjälm. Om yngre personer vill ta liknande bilder men inte har samma kontroll på sina hästar så kan jag tyvärr inte stoppa dom, vad jag än skriver, men jag hoppas att dom tänker till en extra gång innan på riskerna som finns.
De gånger jag och Petra fotat bilder utan hjälm är det för att få riktigt bra och stämningsfulla bilder. För erkänn att en hjälm kan verkligen förstöra en bild. De gångerna när jag fotat personer utan hjälm så har det alltid skett under kontrollerade förhållanden, tex har vi varit på en plats med mjukt underlag och i en hage eller likande. Plus att dom verkligen känner sina hästar och har kontroll över dom. Skulle en häst vara lite stressad är hjälm alltid ett måste!
Jag tycker bara att det är lite överdriven, folk ska få bestämma över sig själva och jag tycker inte att jag ska behöva skriva "varnings texter" under bilder på människor utan hjälm där det står "gör inte detta hemma".
Vad tycker ni om hela hjälmgrejen?
En bild som inte hade varit lika vacker med hjälm. Hästen är tränad till att kunna stegra på kommando.
Tack för ni tar er tid ❤
Caroline Dahlén . 2012-10-09 21:36:00 . Dahlén talar ut6 kommentarer
Foto: Linda-Pauline
Då och då trillar det in mail som gör mig så otroligt glad och även stolt. Idag fick jag ett sånt mail från en tjej som heter Mira. När jag nyss läste hennes mail så fick jag tårar i ögonen, jag blev så rörd att någon skriver så himla fina ord om mig, lilla mig. Det ger mig så mycket mer inspiration till att fortsätta blogga och att faktiskt vara en förebild. Det värmer mitt hjärta så otroligt mycket och alla underbart fina kommentarer jag får varje dag. TACK för ni tar er tid för att skriva alla fina ord, varje kommentar betyder jättemycket för mig! ❤
Detta är det fina mailet jag fick av Mira:
Åh Jag vill i alla fall tala om för dig att jag finner dig otroligt kreativ och duktig med det du gör. Du får mig som fotograf att utvecklas. Det var dina bilder och din otroligt fantastiska framåtanda trots allt med din syster m.m. Som fått mig att starta eget företag som fotograf för att verkligen satsa på det jag vill göra. Framföra mina känslor genom bilder och även att få andra att minnas dessa sista eller första stunderna genom bilder och skapa minnen. Du får mig liksom andra att satsa på fotograferingen. Jag jämför mig inte med dig utan ser dig som en del av mitt fotande, som tips och styrka i hopp om att utvecklas och bli lika duktig som dig. Du är jätte duktig och kämpa vidare. Du är en förebild och stark. Du är gudomlig!
Massa lycka till! / Mira
Beslutsångest!
Caroline Dahlén . 2012-09-17 21:58:12 . Dahlén talar ut13 kommentarer
Några kandidater till utställningen
Att hitta bilder till utställningen var lättare sagt än gjort. Temat är ju skräck (eftersom den håller på under halloween) och jag brukar ju inte direkt fota så mycket skräck bilder 
. Oftast skräck på ett "snyggt" sätt, som bilderna från Mentalsjukhuset i Myra. Några "kandidater" har jag lyckats letat fram men beslutsångesten är på hög nivå! Imorgon måste jag skicka efter canvastavlorna så att de kommer fram i tid.
. Oftast skräck på ett "snyggt" sätt, som bilderna från Mentalsjukhuset i Myra. Några "kandidater" har jag lyckats letat fram men beslutsångesten är på hög nivå! Imorgon måste jag skicka efter canvastavlorna så att de kommer fram i tid. Jag får sova på saken helt enkelt .
.Smile!
Caroline Dahlén . 2012-09-15 19:41:00 . Dahlén talar ut26 kommentarer
Foto: Hannah Norder
Här har ni tatueringen jag gjorde för tre veckor sen! Min vackra, rosa tatuering . Den är super snygg, till och med mamma godkände den .
. Den är super snygg, till och med mamma godkände den . (Den kommer behövas fyllas i en gång till)
Ni finns där ute, men vart?
Caroline Dahlén . 2012-09-05 15:19:00 . Dahlén talar ut24 kommentarer
Jag är säker på att ni finns där ute, men vart? Jag har ett litet projekt som fortfarande är i idé stadiet. Jag skulle vilja veta om massor av värmländska fotobloggare och även andra bloggare som är lite intresserade av foto. Är du en värmländsk fotobloggare eller vet du om någon? Skriv en liten kommentar och länk till bloggen .
.Du fattas mig syster ❤
Caroline Dahlén . 2012-08-29 20:09:32 . Dahlén talar ut27 kommentarer
En av mina favoritbilder på min lillasyster Petra
Frågan om varför jag inte nämner min lillasyster Petra längre och varför jag inte fotat henne på väldigt länge har kommit ett par gånger den senaste månaden. Det gör ont i hjärtat men här kommer ett väldigt personligt och öppet svar.
Ett par månader innan min fina lillasyster åkte till Island hände en incident som senare fick oss att glida isär. Jag trodde det skulle bli bättre under tiden hon var på Island men det blev det inte. Jag hade tänkt hälsa på mer än en gång men så blev det inte heller, det kändes helt enkelt som att hon inte ville ha mig där. Jag trodde och hoppades på att det skulle bli bättre när hon flyttade hem till Sverige igen. Vi umgicks väldigt ofta förut, pratade varje dag, tog fantastiska bilder tillsammans och berättade allt för varandra. Att en enda idiot i hennes liv kan göra en sån stor spricka i det starkaste som finns, bandet mellan två systrar är helt otroligt.
Nu har det gått nästan fem månader sen jag träffade min älskade lillasyster sist och ni anar inte hur otroligt ont i hjärtat det gör. Jag tänker på henne och saknar henne varje dag. Jag får inte längre några svar när jag ringer eller smsar henne, det som är mest jobbigt är att jag inte vet vad jag gjort för att det skulle bli såhär och att inte ens få en förklaring! Jag mår så otroligt dåligt över att ha det såhär, min syster fattas i mitt liv!
Min syster var mitt allt, min andra hälft, tillsammans var vi oslagbara. Jag inte är hel utan henne i mitt liv ❤
Överlycklig!!
Caroline Dahlén . 2012-08-12 20:06:00 . Dahlén talar ut3 kommentarer
Som jag sa igår så är det så himla bra att ha fina vänner som kan massa saker. Sofie är också en sån vän, hon är helt fantastisk på att skapa saker och nu har hon fått lite av ett hedersuppdrag från mig . Bästaste Sofie ska nämligen få skapa ett motiv som jag ska skaffa som tatuering. Jag är så överlycklig att hon ställer upp på det . Vad det blir får ni dock inte reda på förrän det är dags för tatueringen .
. Bästaste Sofie ska nämligen få skapa ett motiv som jag ska skaffa som tatuering. Jag är så överlycklig att hon ställer upp på det . Vad det blir får ni dock inte reda på förrän det är dags för tatueringen .Snart är det premiär!
Caroline Dahlén . 2012-06-13 11:09:36 . Dahlén talar ut5 kommentarer
En liten undersökning
Caroline Dahlén . 2012-05-12 10:59:00 . Dahlén talar ut0 kommentarer
Jag tänkte ha en liten undersökning med er underbara läsare som jag hoppas att ni skulle vilja delta i. Det kommer vara anonymt för "allmänheten" så jag kommer inte publicera några av kommentarerna.
Om du skulle gå på en praktisk fotokurs som jag skulle hålla i vad skulle du helst av allt vilja lära dig?
° Hur ljuset fungerar?
° Porträttkurs?
° Hur kameran/objektiv fungerar?
° Gå över från auto till manuellt?
° Hur man fotograferar hästar på bästa sätt?
° Skulle du vilja ha privat eller i grupp?
° Skulle du vilja ha privat eller i grupp?
° Vad tycker du är en bra prisklass? 500-700, 800-1000 eller 1200-1500
Lägg gärna till egna frågor osv. Det skulle göra mig jätte glad om ni vill svara på detta och komma med egna åsikter .
Kamera tankar
Caroline Dahlén . 2012-05-04 10:33:42 . Dahlén talar ut10 kommentarer
(foto: Emma Jansson)
Min kära D300 har jag haft ända sen den var ny (2008 tror jag) och jag har märkt ett tag att den börjar bli riktigt sliten. Gummit har inte längre något grepp och värst av allt, kasnke 30% av bilderna jag tar har börjat blivit oskarpa. Riktigt tråkigt och jag tror faktiskt det är något vanligt som sker med just D300 för jag har läst hos ett par andra fotobloggare och de har haft samma problem.
En kamera som tar oskarpa bilder är ingen idé att ha så igår slog jag till och beställde en ny kamera!! Känns så otroligt skönt och Jag är väl lite sjuk för jag blev lite rörd när jag klickade hem den men de är ju en ny kärlek påväg till mig .
.Uppdatering: Vad de är för kamera jag beställt får ni reda på när den kommer .
.Imorgon är det dags!
Caroline Dahlén . 2012-04-17 18:43:41 . Dahlén talar ut11 kommentarer
(akrivbild från min senaste modellplåtning)
Imorgon är det äntligen dags för något som jag sett fram emot riktigt länge och jag vet att några av er är riktigt nyfikna på vad de är för något jag har på gång och så här kommer det:
Jag har fått den stora äran att få fotografera slutprovet åt Hår -och makeupstylist treorna på Nobelgymnasiet i Karlstad. Så tidigt imorgon rullar bilen mot Karlstad där jag först ska träffa dagen assistent Jeanette. Det kommer hålla på heeela dagen lång. Det är ca 15 modeller som ska fotograferas tre olika gånger. Helt galet! Det kommer bli otroligt mycket bilder, otroligt roligt och helt amazing helt enkelt .
. Jag tror ni har överseende med att de inte blir några inlägg förrän på kvällen men jag tror ni har något att se fram emot . Riktigt mycket modellbilder kommer såklart att komma upp .
. Riktigt mycket modellbilder kommer såklart att komma upp .Assistera mig på Onsdag?
Caroline Dahlén . 2012-04-16 22:05:50 . Dahlén talar ut7 kommentarer
På Onsdag är det planerat att jag ska iväg på ett stort jobb (i Karlstad) och jag känner att jag behöver ha med mig en assistent, jag kan inte erbjuda någon ersättning men du kommer få lära dig mycket och få ännu en erfarenhet att stoppa i ryggsäcken
. Stora plus.
Glad och positiv
Bo i Värmland
Fotointresserad
Körkort
Känner du att du tycker det låter intressant och vill hänga på så tycker jag du ska skicka din ansökan så fort som möjligt till [email protected]
. Imorgon lämnar hon Sverige.
Caroline Dahlén . 2012-04-06 20:14:27 . Dahlén talar ut17 kommentarer
(Arkiv bild från 2008)
Imorgon händer det, imorgon lämnar min älskade Lillasyster Sverige för att flytta till Island under ett par månader. Jag kommer sakna henne så, min lilla fina syster. Hon är min bästa vän, min klippa som jag lutar mig mot i alla lägen för hon finns alltid där vid min sida. Jag är så glad för hennes skull att hon satsar på sin dröm och att hon tar den här otroliga chansen som hon har fått.
En sak som är riktigt bra är att jag har en anledning till att åka till det magiska landet igen. Island är verkligen ett land mitt hjärta klappar lite extra för, jag har varit där tre gånger tidigare och under tiden Lillasyster är iväg så ska jag dit minst en gång (ska försöka klämma in två).
Jag älskar dig syster och jag kommer sakna dig enormt ❤
spread some love - get some love
Caroline Dahlén . 2012-04-02 17:01:46 . Dahlén talar ut7 kommentarer
Min fina vän Emma (som även var modell på cupcakesbilderna) skrev ett mycket intressant och tänkvärt inlägg igår om ett viktigt levnadskall som hon har, jag blev verkligen berörd och tänker ta efter lite grann. Tänk om alla människor skulle göra det, vilken fantastiskt värld vi skulle få!
När jag åkte hem från Norgelandet stod de en liftare efter vägen, jag vågade dock inte stanna utan körde vidare men kom att tänka på Emma och hennes levnadskall och då fick jag rätt dåligt sammvete. En stund senare ser jag samma liftare och då bestämde jag mig för att plocka upp honom. Det måste ju va ödet? En liten kille på 17år som skulle en liten bit utanför Torsby så han fick åka med hela vägen hem . Vi hade spännande samtal om språk, natur och om just Emma´s levnadskall .
Dagens goda gärning, plus att jag fick även träffa en mycket intressant person .
Ska fotografer behöva tävla mot varandra?!
Caroline Dahlén . 2012-03-16 14:38:52 . Dahlén talar ut27 kommentarer
Jag tänkte ta upp nått som gjorde mig riktigt arg när jag fick reda på. Det skulle vara väldigt intressant att höra vad ni läsare tycker och tänker om den är "situationen".
En bekant ringde mig förut och frågade om jag skulle på en bröllopskonsultation på ett ställe under helgen. Hon skulle nämligen dit och även flera fotografer för att den blivande bruden först skulle prata med fotograferna en och en, göra en provfotografering med alla och sedan bestämma sig för vilken fotograf som "duger" åt hennes bröllopsdag. De som inte duger får heller ingen ersättning eller reseersättning.
Jag hade personligen aldrig ställt upp på något sånt, att tävla om vem som ska få ett fotojobb är ju faktiskt helt sinnesjukt! Jag tycker att man bokar en fotograf för att man gillar bilderna och känslorna fotografen förmedlar. Fotografer tävlar egentligen redan mot varandra på ett sätt, med priser osv men att sitta i samma rum som fler fotografer och veta att det verkligen är en tävling tycker jag skulle kännas obehagligt!
Självklart hör de flesta brudpar runt med olika fotografer för att bestämma sig. Men att samla alla på ett ställe som någon slags audition? Vill den blivande bruden träffa alla fotograferna tycker jag hon kunde ha skött det på ett betydligt smidigare sätt!
Nej, det här gör mig faktiskt förbannad. Vad tycker ni om det här?